Den 24 februari 2022 gick den ryska armén formellt in i Ukraina. Jag tror inte att det är möjligt att göra en objektiv granskning och analys av händelserna medan konflikten fortfarande pågår men jag gör ett försök för att knyta ihop händelserna så att du lättare kan förstå vad Ukraina konflikten handlar om.
Misslyckande av Ukraina att värdesätta Minskavtalet [4]
Enligt min åsikt var händelsen som slutligen fick Ryssland att besluta sig för att ingripa i Ukraina misslyckandet av ett uppföljningsmöte i gruppen som hade bildats för att genomföra Minskavtalet. Trots många diskussioner och påståenden om att ukrainarna till slut skulle gå med på att direkt förhandla med ledarna för Donetsk- och Luhansk-folkrepublikerna [1], som de hade åtagit sig att göra enligt villkoren i Minskavtalet, vägrade de att göra det och sa faktiskt att de inte skulle göra det under några omständigheter alls.
Ryssland varnar upprepande gånger Ukraina att inte passera den röda linjen
Det övertygade Ryssland om att Ukraina aldrig skulle genomföra Minskavtalet och det, i kombination med det faktum att Ukraina genomförde artilleriattacker mot Donbass (Den väpnade konflikten i östra Ukraina startade 2014). Mellan 2014 och början av 2022 hade redan dödats över 14 000 människor i Donbass. Ukraina visade alla tecken på att förbereda sig för att attackera Donbass, som övertygade Ryssland om en ukrainsk attack på Donbass var förestående. Ryssarna hade upprepade gånger klargjort, att för dem var detta en röd linje som de inte skulle tillåta Ukrainas armé att överskrida och ockupera de två republikerna i Donbass.
Men det finns även en annan faktor som spelar in, och det är en ukrainsk attack på Donbass hade förberetts under en längre tid. Det fanns en stor uppbyggnad av ukrainska trupper längs kontaktlinjen till Donbass.
Under första delen av 2021 kontrade ryssarna med militär upprustning. Det ledde till en ökning av spänningarna i regionen. USA:s president, Joe Biden (Det är sannolikt att det är INTE han som bestämmer i verkligen), ingrep. Hans administration verkar ha övertygat båda sidor vid den tidpunkten om att det inte skulle finnas eller borde finnas någon konflikt, och det hölls ett möte mellan Biden och Putin i Genève. Det var mitt i USA uttågande i Afghanistan augusti 2021. Så det är kanske inte så konstigt att Biden administrationen väntade med att ge Ukraina grönt ljus för att angripa Donbass?
Genève mötet var inte riktigt ett försök att försöka förhindra en konflikt. I stället ville Biden-administrationen vinna tid. De insåg att det vid den tiden i början av 2021 fortfarande skulle finnas motstånd från vissa medlemmar av den europeiska ledningen, främst Angela Merkel i Tyskland och kanske andra västerländska ledare från den tiden. Det var nog anledningen till att USA inte gav Ukraina ett grönt ljus att angripa Donbass under första halvan av 2021.
Under andra halvan av 2021 började saker och ting förändras, och den avgörande händelsen var att Angela Merkel lämnade scenen (8 dec 2021) och valet i Tyskland. Detta ledde till att en ny koalitionsregering i Tyskland, där det extremt pro-ukrainska och anti-ryska gröna partiet [2] fick betydande poster med Annalena Baerbock som utrikesminister och Robert Habeck som vicekansler.
Detta sågs inom Biden-administration som att det öppnade vägen för en konflikt i Ukraina, som förväntades möjliggöra de typer av sanktioner som USA och dess allierade införde i februari 2022, och förväntningen var att dessa sanktioner skulle få Ryssland att backa tillbaka genom ekonomiska problem och stora protester i Ryssland, vilket skulle leda till att president Putin och hans regering störtades.
Det fanns, vissa tvivel om den tyska kanslerns, Olof Schultz, tillförlitlighet. Men Biden-administrationen, beräknade att med Merkel ur vägen skulle Tyskland inte göra motstånd mot sanktioner och inte kunna engagera sig diplomatiskt med ryssarna med allt vad det innebär.
USA gav slutligen Ukraina grönt ljus att starta sin långt förberedda offensiv uppbackad från USA mot Donbass 2022 med vetskapen om att detta skulle leda till en rysk reaktion och respons och att ryssarna skulle se detta som att Ukraina och USA korsade den ryska röda linjen.
Av ryssarna sågs inte kriget i Ukraina vara lätt. Tvärtom, stämningen i Kreml i februari 2022 var extremt mörk. President Putin och hans tjänstemän var långt ifrån säkra på hur den ryska ekonomin och det ryska samhället skulle reagera på den oundvikliga krisen som kom, att det fanns osäkerhet om hur man skulle reagera på det.
Förväntat ukrainskt angrepp på Donbass antydde att även om Ukraina skulle inta Donbass så var det i Rysslands intresse att inte svara militärt för att undvika de sanktioner som Biden-administrationen planerade. Men det slutliga beslutet fattades att tillåta Ukraina att storma Donbass med våld av Biden Administrationen.
Hur tänkte Ryssland och vilka val hade man?
Befolkningsflykten från östra Ukraina till Ryssland, skulle skapa mer politiska problem i Ryssland än om de stod upp mot Ukraina och riskerade sanktioner som den ryska befolkningen skulle betrakta som en förnedring som den ryska regeringen inte skulle överleva. Och om Ryssland tillät sina röda linjer att korsas på det sättet skulle det i praktiken innebära slutet för Ryssland som en oberoende stat.
Så beslutet fattades och det var ett svårt beslut. President Putin kallade samman alla sina tjänstemän och gick igenom med sin säkerhetsrådgivare som visades på rysk TV [3]. Av den anledningen och med ett tungt hjärta beslutade ryssarna att de inte hade något annat val än att ingripa.
I händelse av att det skulle ha gått annorlunda, USA och de västerländska makterna hade infört sina enorma sanktioner mot Ryssland, men till västerns förvåning och till många människors förvåning i Ryssland, så stod den ryska ekonomin emot slaget och det ryska folket i stället för att resa sig mot Putin-regimen, enades man för saken.
Varför tvekade Ryssland i början av kriget?
Det är ganska klart för mig när man tittar i efterhand att den ursprungliga ryska planen var en militär demonstration i Ukraina som förhoppningsvis skulle få ukrainarna förnuftiga och leda till en förhandlingslösning på krisen, med andra ord, att ryssarna i februari och mars fortfarande tänkte i termer av en diplomatisk lösning på krisen, i stället för en militär lösning.
Förhandlingarna i Istanbul
Det är därför det fanns förhandlingar mellan ryssarna och ukrainarna vid den tiden i Istanbul i slutet av mars. I vilket fall som helst var de västerländska makterna, eller åtminstone Storbritannien och USA, inte intresserade vid den tidpunkten. Jag tror att de fortfarande hoppades på något sätt att Ryssland skulle ge upp.
Förhandlingar i Istanbul saboterades. Avtalet som nästan hade slutförts där lämnades åt sidan. Ryssarna insåg att deras ekonomi kunde motstå sanktionskrisen och att deras folk var enade bakom kriget och bestämde sig för att den enda verkliga lösningen på denna konflikt var en militär lösning.
Det verkliga kriget började efter Istanbul misslyckande
Hur som helst, det är där vi är och det verkliga kriget började efter misslyckandet i Istanbul förhandlingarna.
Det har tagit ryssarna en viss tid att anpassa sin politik till det faktum att de är i ett krig. De har varit tvungna att diskutera och förhandla med sina vänner i Kina och Indien och andra länder. De har också varit tvungna att förbereda sin befolkning för faktumet att de är i ett långt krig och att de nu är beslutna och redo att fortsätta att slutföra en militär lösning på detta krig.
När det gäller väst så har de hamnat i ett långvarigt krig i Ukraina som de inte förväntade sig, och som de inte har någon verklig plan för, och de har minskats till en uppsättning av oberäkneliga improvisationer som försöker hitta sätt att hålla saker och ting samman i Ukraina.
Ryssland vinner kriget i Ukraina!
kriget kommer att sluta med att ryssarna dikterar villkoren. Och ju längre det tar innan vi når den punkten, desto svagare kommer den ukrainska positionen att vara och att i processen kanske hundratusentals liv, övervägande ukrainska, offras för att uppnå en västerländsk politisk fanatism som faktiskt har misslyckats. Det enda som kan ”rädda” Ukraina är intervention från NATO eller påtryckningar på Kina för att avbryta sin relation med Ryssland. Det sistnämnda scenariot är högst osannolikt. Jag tror inte att Ryssland nöjer sig med att ockupera de östliga områden av Ukraina och tvingas till fortsatt annektering av landet för att inte tillåta Ukraina hjälp utifrån (Typ Palestina-Israel konflikten) och hamna i en situation där man ger möjlighet för NATO att installera ICBM i västra Ukraina. Ryssland har lärt sig av de Baltiska staterna. Att utöka buffertzoner mellan Ryssland och NATO är högsta prioritet för landets säkerhet. Ryssland är totalt medvetna om att skillnaden mellan 5 min och 15 min tid på sig att kunna skjutna ner kärnvapenbärande robotar är avgörande.